Wow. Efter två veckors föreläsningar i mina ämnen anser jag mig nu vara erfaren nog att kora det hårdaste. Sorgligt nog är det samma ämne som jag tänker inrikta mig på, och om jag överlever fyra års studier inom marketing på den här skolan är jag faktiskt värd sexton medaljer och femton diplom på en och samma gång. Minst!
Föreläsningarna? Tja, jag pendlar mellan att le och tycka det är intressant och att vilja lägga mig ner på golvet och gråta av frustration. Det är hastigt, det är alltpåenochsammagång, och lite för ofta svämmar det över i hjärnan. Lite åt höger, lite åt vänster och så lite däremellan.
Föreläsaren? Tja, jag pendlar mellan att fnissa och älska hans humor och att tycka att han är en självgod prick som fått lite för mycket av det mesta här i livet. Det är stolta hållningar, det är förnöjda leenden och det är självsäkra uttalanden. Och det är väldigt ofta väldigt mycket. Av allt. Extra allt, liksom.
Framtidsutsikterna? Tja, jag pendlar mellan att vara hoppfull och känna att jag hamnat alldeles rätt, och att bara vilja slänga ifrån mig anteckningsboken och ge upp hela alltet. Det är termer, det är diagram, det är texter och det är citat. Helst 6473 varianter av varje på samma gång.
Men. Men. Det är också intressant, värdefullt, spännande och triggande. Det är nyttigt, det är motiverande och det är bra. Det är förmodligen lite av en vanesak också. Nu ber jag bara till högre makter att det blir, om inte bättre, så åtminstone inte värre än såhär. Då tror jag nämligen att vi exploderar, imploderar och blir galna - allt på samma gång. Hela bunten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar